Visste inte att man kunde känna sig så tom...det känns som om alla känslor har försvunnit. Jag kan inte gråta mer, det känns så iaf, det känns som jag inte har något kvar att ge.

Vissa kanske tycker att "Han var ju bara en häst!", men för mej var han mycket mer än så; han var en familjemedlem, en bästa vän och en son. Hur skulle ni känna när ni förlorade en sådan? Man måste nog vara hästtjej för att förstå hur jävla ont det gör i hjärtat när ens älskade dör.

Det allra värsta är att nu börjar panikångesten komma, hur ska jag kunna hantera det?

Allt vore så mycket bättre om bara DU var här, men jag vet att du älskar att galoppera över de gröna ängarna.

Triad, hur ska jag klara det här?!