Även om livet är fucked up, så måste man ändå FÖRSÖKA se framåt. Triad hade aldrig velat att jag skulle gå ner mig så som jag har gjort, han skulle villja att jag fortsatte som vanligt. Jag försöker att få lite perspektiv på saken, och visst är det lättare vissa stunder än andra.

Visst gör det ont som fan varje gång jag tänker på min bebis, men med det fina stödet jag fått från vänner och familj så kan jag iaf hantera det. Förresten, vi har satt upp en bild på triad i stallet för att minnas honom (bilden kommer senare) Det är den FULASTE bild som finns på honom, han ser verkligen ut som en fet dinosaur, men han är min älskade feta dinosaur!


Love him ´til and beyond death!






Peace!