Idag gick min älskade häst bort...Det är i särklass det värsta jag varit med om, och jag är fortfatande i chocktillstånd.

Jag började jobba kl 6 imorse, ungefär kl 10 över 7 kommer Virre inspringande och helt förstörd. Hon säger: "Jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta men....Triad är död!" VA!? Efter det minns jag inte så mycket, det jag kommer ihåg är att jag kommer till stallet, ser jag min hjärtevän, min bebis, mitt allt ligga i boxen. Det är väldigt svårt att beskriva hur jag kände, men allt kändes som en väldigt overklig mardröm...Jag har aldrig sett en död häst och det känns väldigt konstigt, min älskade ligger där, han som jag senast igår pussade på, ryktade och motionerade. Han ser helt fridfull ut, han har slutna ögon och det ser ut som han verkligen bara har somnat in. Boxen är inte stökig och det finns inga märken, varken på väggar eller ben.

Sen börjar man tänka på allt det praktiska, försäkringar, hästambulans och obduktion. Fuck. Som tur är, och jag kan verkligen skratta mej lycklig, har jag så UNDERBARA vänner som gör allt för att jag ska få det så smärtfritt som möjligt. Virre ordnar allt, hon är verkligen en klippa och jag kan inte tacka henne nog för det hon har gjort, hon betyder SÅ mycket för mej. Likaså min syster, hon har varit ett underbart stöd och jag älskar henne. Alla andra ska ha ett stort tack också, vad skulle jag göra utan er?!

Men vad ska jag göra nu? Mitt liv är verkligen förstört, det enda som jag blir riktigt glad av har tagits ifrån mej, min ögonsten är borta för alltid. Det är nog inte många som förstår, men han var verklihen mitt ALLT, han var inte bara en god träningskamrat, utan också min bästa vän. Han var den finaste, snällaste och konstiga varelse jag träffat och jag kan skratta mej lycklig att jag har fått en sådan underbar tid med hästen som det inte finns en gnutta ont i. En riktig glädjespridare var vad han var, fråga vem som helst som träffat honom.

Jag har gråtit så många tårar, jag har kännt så många känslor på så kort tid att jag känner mej helt tom inuti. Jag har inte riktigt fattat vad som har hänt och det kommer nog att dröja innan jag gör...Det enda jag vet är att jag inte kommer att ha någon som tröstar mej, ingen som kommer springande till en i hagen, ingen som pussas överallt, ingen som kan göra mej så glad, ingen som kan göra mej så lycklig...ingen som kan göra mej hel...

Så till dej Triad, den starkast lysande stjärnan på himlen, ger jag all min kärlek och lycka, du kommer alltid att vara mitt allt och min bebis!                      Om du håller din del av vår deal håller jag min med!
                                                                      På ÅTERseende!

 R.I.P


kärlek till Gudrun, jag vet hur du känner...

Peace Out