Back from NYC! The bad stuff
Hej igen!
Nu har jag åter vaknat till liv efter att ha sovit i ca 16 timmar!!! herregud vad trött jag har varit. Vi kom hem till Sverige (Gbg) vid ca 13 tror jag, så jag var väl hemma vi 15. Sedan åkte jag ut till stallet vid 16 för att träffa Hugge. Den jäveln hade sparkat Virre på näsan när hon skulle klippa honom.... Om jag hade varit där hade han fått veta att han lever (fast det fick han nog ändå:P). Super, duper schysst att Virre och Martin har tagit så bra hand om honom iaf<3
Ok, nu åter till resan! Vad ska jag börja med, det dåliga eller det bra? Tror jag börjar med det dåliga så har vi det ur världen.
Hela resan har överlag gått super bra (FÖR bra), men resan hem gick lite mindre bra... Det började i Bryssel. Vi hade väldigt lite tid mellan det att flyget landade där tills att nästa skulle åka. Såklart var det svinlångt mellan gatarna och vi fick springa. Nästan framme kom vi fram till säkerhetskontrollen med världens längsta kö! shit, en halv timme kvar tills flyget går... Kön rör sig med snigelfart och tillslut säger mamma: "Vi måste tränga oss!". Vi frågar flera personer om vi kan få ställa oss före dem i kön eftersom vårt plan går typ NU, men eftersom de är sådana j*vla haters och säger att de minsan också har bråttom (deras plan går mycket senare än vårat...) så släpper de inte förbi oss. TILLSLUT hittar vi några vänliga själar som låter oss tränga oss. TACK! jag skriker till mamma: "Ta av skorna för f*n!" (eftersom de pipit i varenda kontroll), men det hjälper inte... Såklart ska hela mamma pipa och de måste göra världens kontroll på henne. Jag har panik, jag svär, skriker och springer runt. De ropar t o m ut våra namn i högtalarna... kul. Men vi hann, PRECIS!
Väl framme i Sverige visar det sig att vårt bagage är kvar i Bryssel och att vi troligtvis inte kommer att få det förän dagen efter. Mamma ska på kurs i gbg dagen efter och MÅSTE verkligen ha sina saker. Lite sura och framför allt trötta åker vi hem. efter att ha åkt ca 1,5 mil slår det mig: Var är min kamera?! NOOOOOOOOOOOOOOOOOOO! Vi vänder... Väl framme frågar vi alla vi kan tänkas hitta våran kamera. jag beskrev var jag trodde jag hade glömt mina bilder, men efter att flera personer sökt igenom platserna kunde de konstatera att min kamera var borta och då också ALLA bilder.... Såå typiskt mig alltså. Jag har hållt stenhårt i den där förbannade kameran hela resan och så glömmer jag den i SVERIGE!
Men annars har det varit bra;)
Nu har jag åter vaknat till liv efter att ha sovit i ca 16 timmar!!! herregud vad trött jag har varit. Vi kom hem till Sverige (Gbg) vid ca 13 tror jag, så jag var väl hemma vi 15. Sedan åkte jag ut till stallet vid 16 för att träffa Hugge. Den jäveln hade sparkat Virre på näsan när hon skulle klippa honom.... Om jag hade varit där hade han fått veta att han lever (fast det fick han nog ändå:P). Super, duper schysst att Virre och Martin har tagit så bra hand om honom iaf<3
Ok, nu åter till resan! Vad ska jag börja med, det dåliga eller det bra? Tror jag börjar med det dåliga så har vi det ur världen.
Hela resan har överlag gått super bra (FÖR bra), men resan hem gick lite mindre bra... Det började i Bryssel. Vi hade väldigt lite tid mellan det att flyget landade där tills att nästa skulle åka. Såklart var det svinlångt mellan gatarna och vi fick springa. Nästan framme kom vi fram till säkerhetskontrollen med världens längsta kö! shit, en halv timme kvar tills flyget går... Kön rör sig med snigelfart och tillslut säger mamma: "Vi måste tränga oss!". Vi frågar flera personer om vi kan få ställa oss före dem i kön eftersom vårt plan går typ NU, men eftersom de är sådana j*vla haters och säger att de minsan också har bråttom (deras plan går mycket senare än vårat...) så släpper de inte förbi oss. TILLSLUT hittar vi några vänliga själar som låter oss tränga oss. TACK! jag skriker till mamma: "Ta av skorna för f*n!" (eftersom de pipit i varenda kontroll), men det hjälper inte... Såklart ska hela mamma pipa och de måste göra världens kontroll på henne. Jag har panik, jag svär, skriker och springer runt. De ropar t o m ut våra namn i högtalarna... kul. Men vi hann, PRECIS!
Väl framme i Sverige visar det sig att vårt bagage är kvar i Bryssel och att vi troligtvis inte kommer att få det förän dagen efter. Mamma ska på kurs i gbg dagen efter och MÅSTE verkligen ha sina saker. Lite sura och framför allt trötta åker vi hem. efter att ha åkt ca 1,5 mil slår det mig: Var är min kamera?! NOOOOOOOOOOOOOOOOOOO! Vi vänder... Väl framme frågar vi alla vi kan tänkas hitta våran kamera. jag beskrev var jag trodde jag hade glömt mina bilder, men efter att flera personer sökt igenom platserna kunde de konstatera att min kamera var borta och då också ALLA bilder.... Såå typiskt mig alltså. Jag har hållt stenhårt i den där förbannade kameran hela resan och så glömmer jag den i SVERIGE!
Men annars har det varit bra;)
Kommentarer
Trackback
