Jag vill vara en Oligondendrocyt!
... Som badar i mjukt myeliserat axon!
Ok, jag börjar bli lite (yrkes)skadad!
Nu har jag suttit här med min anatomi, först tsm med Malin och sedan HELT själv:( Jag vet att jag tjatar som en ko om denna förbenade anatomin och jag VET att ni bara vill ge mig en uppercut på mandibula just nu. Om ni inte gillar tjatiga, negativa människor så borde ni inte vara på min blogg:P haha nä, så illa är det nog inte riktigt än iaf. Jag känner mig bara så hjälplös, som ett kattunge utan sin mamma, fast ändå inte... Jag är ju en människa och min mamma bor i Jkpg och dit går bussar OCH tåg... Ska försöka med en bättre liknelse: Anatomin känns som ett oändligt hav med kunskap som lilla(?) jag tvingas surpla i mig! Inte OKEJ med andra ord. Det hade väl varit bättre om det gett mig ett glas cola eller något, eller iaf en SJÖ?
Nu är ju klockan typ halv elva och JAG tycker faktiskt att jag förtjänar att sätta mig ner med en kopp thé, små fisa lite och bara SKITA i anatomin för en liten stund! Eller? Kanske är jag så busig att jag sätter på en film! Oj oj oj, vardags-"living on the edge" eller vad?!
Snart börjar allvaret, endas en dag kvar på "lovet" (guuuuuud vad jag har slappat...) och tentorna närmar sig med alldeles för stora Atlas-steg. Kommer miss Kiss att överleva detta? Kommer hon att palla trycket? Kommer hjärnan som är fyld med hästar, musik, film och annat smått(!) och gott(!!!) kunna bearbeta och lagra denna kunskap? Kommer jag att slippa ännu ett F? Den som lever (eller orkar bry sig) får se!

En väldigt eskimå-lik kissan i "pluggrummet" även om ljuset SUGER ser man tröttheten i ögonen!
Le med ögonen? Så 2009! Nu är det the dead eskimo-girl look som gäller!
Peace!
Ok, jag börjar bli lite (yrkes)skadad!
Nu har jag suttit här med min anatomi, först tsm med Malin och sedan HELT själv:( Jag vet att jag tjatar som en ko om denna förbenade anatomin och jag VET att ni bara vill ge mig en uppercut på mandibula just nu. Om ni inte gillar tjatiga, negativa människor så borde ni inte vara på min blogg:P haha nä, så illa är det nog inte riktigt än iaf. Jag känner mig bara så hjälplös, som ett kattunge utan sin mamma, fast ändå inte... Jag är ju en människa och min mamma bor i Jkpg och dit går bussar OCH tåg... Ska försöka med en bättre liknelse: Anatomin känns som ett oändligt hav med kunskap som lilla(?) jag tvingas surpla i mig! Inte OKEJ med andra ord. Det hade väl varit bättre om det gett mig ett glas cola eller något, eller iaf en SJÖ?
Nu är ju klockan typ halv elva och JAG tycker faktiskt att jag förtjänar att sätta mig ner med en kopp thé, små fisa lite och bara SKITA i anatomin för en liten stund! Eller? Kanske är jag så busig att jag sätter på en film! Oj oj oj, vardags-"living on the edge" eller vad?!
Snart börjar allvaret, endas en dag kvar på "lovet" (guuuuuud vad jag har slappat...) och tentorna närmar sig med alldeles för stora Atlas-steg. Kommer miss Kiss att överleva detta? Kommer hon att palla trycket? Kommer hjärnan som är fyld med hästar, musik, film och annat smått(!) och gott(!!!) kunna bearbeta och lagra denna kunskap? Kommer jag att slippa ännu ett F? Den som lever (eller orkar bry sig) får se!

En väldigt eskimå-lik kissan i "pluggrummet" även om ljuset SUGER ser man tröttheten i ögonen!
Le med ögonen? Så 2009! Nu är det the dead eskimo-girl look som gäller!
Peace!
Kommentarer
Trackback